Idag åkte jag in till staden för att handla och som alltid gick jag rakt från spårvagnen in i rökmolnet utanför vårt köpcentrum. Det var helt omöjligt att undgå. Som astmatiker och rökallergiker gör det mitt liv extra problematiskt.
Jag blir sjuk och måste använda en massa medicin för att behandla mina astma-anfall som kommer av att jag har utsatts för andra människors rök. Ibland har det gått så långt att jag får åka med ambulans och läggas in på sjukhus.
I mina ögon är rökning är ett hänsynslös och självisk tidsfördriv.Sedan det blev olagligt att röka i offentliga byggnader har vi fått ett helt annat problem.
Nu måste vi stackars icke-rökande människor gå genom veritabla röktunnlar som rökarna skapar när de står strax utanför ingångarna till affärer och offentliga byggnader. Röken generar mig fortfarande var jag än går, inget har ändrats.
Rökarna smutsar ner gatorna med sin aska och sina fimpar överallt. Man kan knappt undgå att trampa på deras skräp när man ska till spårvagnen eller bussen. Överallt där jag går ligger det fimpar och bortslängda snuspaket. Det är inget jag vill släpa med hem på mina skosulor.
Det jag inte kan fatta är hur man tror det är helt ok att slänga kvarlevorna av sitt nikotinberoende på gatan. Det är lika asocialt som att slänga avfall där andra människor ska gå. Totalt oacceptabelt
Rök stinker, det sitter i håret och kläderna när man har varit i rökares sällskap så man omgående måste sanera sig när man kommer hem. På hösten och vintern börjar man kunna lukta när rökande grannar tycker det är för kallt att röka på balkongen för då börjar det lukta rök på svalen.
Om rökarna vill bli accepterade bland andra människor bör de tänka på alla de som ofrivilligt utsätts för deras rök ; barn, familj, vänner och arbetskamrater. Vi har inte valt att röka ändå lider vi under det.
Var finns rättvisan i det?
Tack att ni lyssnar,
Maria
Ingen kommentarer:
Send en kommentar