Hur vårdslös kan man vara med våra barn?

Det verkar vara en återkommande problematik när det gäller vård av våra barn. Man tappar bort barnen eller försummar våra barns säkerhet och välfärd. 

Två av de senaste inläggen i nyheterna idag berättar hur de som har hand om våra barn har brustit i sina rutiner och inte visat den noggrannhet och omsorg som är så viktigt när man har ansvar för barns och ungas säkerhet.

I första instans rör det sig om personal som inte har hållit öga på en tvåårig pojke. En granne hittade den förtvivlade lilla grabben på en lekplats i närheten av lekskolan och tog hand om honom. 

Personalen hade helt enkelt inte räknat hur många barn de tog med sig hem till lekskolan och ingen saknade honom förrän grannen kom till lekskolan med pojken. 

Detta är en skolutflykt med tre personal och nio lekskolebarn. Det rör sig om en så liten grupp att det är helt ofattligt att någon kan glömmas på det viset. 

Det andra fallet rör sig om en pojke som tvingats sitta ensam i ett klassrum under största delen av skoldagen utan undervisning. Han sitter och ser film, spelar dataspel eller leker i ensamhet.

Skolans ursäkt är att pojken är stökig och att han agerar störande i klassen. 

Att pojken hålls i enrum är ju ett rent vansinne. Skolan är inte ett fängelse där man kan isolera en stökig fånge.

Det man har missat här är att skolan ska vara en plats där man uppmuntras till att lära  samarbete och att umgås med andra. Skolans agerande är rättsvidrigt.

Om vi ska fostra våra barn till harmoniska och välfungerande individer måste vi visa våra barn respekt.

Mamman har anmält ärendet till Skolinspektionen då hon anser skolans agerande är kränkande särbehandling.

Två barn som har felbehandlats av de människor som hade ansvar för dem.

Sköt om er,

Maria