Ibland är det inget att glädja sig över när man får rätt. 

I måndagens blogg påpekade jag att det inte var smart att utsätta ensamkommande flyktingbarn för övervåld. 

Ingen av pojkarna som jag nämnde i bloggen kunde prata svenska. 

Väktarna tog då till tydligt kroppsspråk. Det språket hade pojkarna upplevt i deras hemland och det var just därför de hade kommit hit, till fredliga och toleranta lilla Sverige. 

Det är därför inte konstigt att pojkarna rymde igen i måndags. Att det först kommer ut nu beror på att man inte kan hitta dem igen.

De två pojkarna transporterades från HVB-hemmet utanför Simrishamn till Migrationsverket i Malmö under måndagen. De lyckades avvika därifrån och nu anar ingen var de befinner sig. 

Pojkarna är igen efterlysta.  

Jag tvivlar på att de två rymmarna någonsin kommer lita på någon vuxen i uniform igen. Hade jag varit i deras situation hade jag också försvunnit.

Hackad igen....

 

 Jag har lagt märke till att någon roar sig med att hacka min blogg och mina inslag på Facebook. Tydligen stör det någon att jag rapporterar om övergrepp, tjänstefel och korruption. 

Sköt om er vänner,
Maria