tirsdag den 17. maj 2016



Ersättningsnämndens sista dödsryckningar

Så gick meddelandet ut i Godmorgon Sverige idag, Ersättningsnämnden avslutar sitt arbete den 30 juni 2016.

Samtidigt slutar myndigheten att bevilja stödsamtal.

Under den tid som myndigheten har varit aktiv har man hittills granskat 4794 ansökningar, beviljat 2191 ansökningar och således gett 2603 ansökare avslag.  54% av oss. 

Jag är en av dem som fick avslag. Det knuffade mig in i en djup depression som jag först nyligen började komma ur. 

Detta ska jag också skriva om men det får vänta till en annan dag.

De av oss som mottog ersättningen fick 250 000 kr. Beslutet om beloppets storlek var redan ett "fait accompli" innan ersättningsprocessen ens började.

Om man jämför med vårt grannland Norge, där genomsnittsersättningen låg på 860 00 kr pr. person, är jag enormt besviken. 

Jag skäms över Svenska statens snikenhet.

En ekonomisk ersättning från Svenska staten löser inte alla problem men man måste inse att de flesta av oss som blev vanvårdade i barndomen har fått bristfällig eller ingen skolgång. 

Vi har ofta har så många men av vår uppväxt att vi aldrig når upp till en högre utbildning. Ersättningen borde därför avspegla detta genom att representera en livsinkomst.

Över hälften av oss som har lidit svårt av vanvården under vår barndom har fått veta att vårt lidande inte var tillräckligt djupt för att få ersättningen. 

Vi ska tydligen nöja oss med en kort ursäkt från Riksdagens dåvarande talman, Per Westerberg. Ursäkten som vi fick i Stadshusets Blå sal den 23 November 2011.

Jag tror inte på att kampen är över.  

Samtidigt tänker jag också på de som inte kom in under strecket, de som inte ens kunde söka om upprättelse för att de föddes efter 1980. Var är deras upprättelse, deras ursäkt?

Hur kan samhället förbättras när man bara sätter ett streck efter ett bestämt datum?

Är Svenska staten så naiv att man tror vanvården slutade efter 1980?

Sveriges regering har brutit med Europeisk lag när man omöjliggjorde överklagan av Ersättningsnämndens beslut.  

Jag tror att vägen vidare i den juridiska processen går via Europadomstolen. För mig är det steget en logisk fortsättning.

Vänner jag är tillbaka!

"Watch this space"!

Sköt om er vänner,
Maria




Ingen kommentarer:

Send en kommentar