mandag den 15. juli 2013
Var tredje ansökare får nej till ersättning - är kriterierna för stränga?
Enligt SVT´nyhetsprogram ikväll får var tredje ansökare av ersättning avslag av Ersättningsnämnden. Det får mig att undra hur svåra krav vi som ansökande ska uppfylla för att få del av statens ersättningspengar.
När jag hör om flera fall där människor fått avslag till trots för att de har utsatts för stora lidande och har fått allvarliga och varaktiga men av vanvården under uppväxten inser jag att det är ett lotteri om man kan få någon form av ersättning alls.
Kraven på dokumentation, vittnen och liknande gör att vi från början känner att vi måste stå för bevisinsamlingen själva till stor del.
Dessa bevis är i deras natur nästan omöjliga att hitta. Barnmisshandlare, våldtäktsmän och liknande gör deras dåd när risken för att bli upptäckt är som lägst.
Vi som har blivit vanvårdade under uppväxten är ofta extra sårbara. Vi har ofta bristande utbildning och har färre resurser på grund av detta.
Att samla bevis och att dokumentera vår barndom gör att vi återupplever barndomens fasor på nytt.
Jag har hört genom research och kontakter från sociala media att en del inte orkar söka om ersättning då de inte vågar utsätta sig återigen för minnen från barndomen.
Det är just därför jag tycker att hela processen om ansökan till ersättningsnämnden är fel. Poängen skulle vara att så många som möjligt ska få ersättningen beviljad, inte det motsatta.
Nu verkar det som om hela processen är lagt upp på ett sådant sätt att det gör det lättare för staten att spara pengar.
Är det så vi vill att våra myndigheter ska behandla oss?
Är det inte så som allt började?
Är det inte just därför vi söker om ersättning, för att vi har blivit felbehandlade?
Etiketter:
allvarliga och varaktiga men,
avslag Ersättningsnämnden,
barnmisshandlare,
dokumentation,
lotteri,
Nej till ersättning,
uppfylla krav,
vanvård,
våldtäktsmän
Abonner på:
Kommentarer til indlægget (Atom)
Ingen kommentarer:
Send en kommentar