När en släkting är en förövare
Det är det värsta som kan hända, att ett syskon förgriper sig på ett annat syskon. Offrets fristad fungerar inte längre. Det som en gång var ett tryggt hem är nu förvandlat till en brottsplats.
Det kan vara så dåligt att offer och förövare måste dela sovrum. Man kan därför aldrig slappna av och detta leder till en mängd sjukdomar och stressrelaterade syndrom senare i livet.
#metoo lärde oss att det finns människor som vågar försvara sig själv om det kommer till en hotande situation. Inte alla av oss kan göra det. Då blir det en hemlighet som kokar inombords och aldrig får ett utlopp.
Vi som har utsatts för övergrepp lider ofta av sjukdomar som har sitt ursprung i våldtäkt och andra former av våld.
De flesta som inte har utsatts för sexövergrepp som barn anar inte vilka konsekvenser detta har helt fysiskt.
Låt mig vara tydlig. Det kan vara brutalt att bli våldtagen som vuxen, tänk då vad ett barn får uthärda i en sådan situation.
Barns kroppar har ännu inte utvecklat så de kan klara penetration. Samtidigt finns det ingen form av lubrikation då ett litet barn inte blir upphetsad av sex. Slemhinnorna rivs därför sönder under övergreppet.
Om förövaren är ett syskon eller en annan familjemedlem blir brottsoffret våldtagen så ofta att det barnet inte hinner läka ordentligt mellan övergreppen.
Konsekvenserna är då att man aldrig läker som man skall och man blir aldrig helt återställd som man var före våldtäkterna.
I mitt liv ledde detta till att jag blev hopsydd och reparerad efter mitt tredje graviditet. Jag hade en skicklig kirurg som gjorde ett bra jobb.
Ändå har jag problem. Det finns ärrväv som skaver under vissa förhållanden, jag har fysiska men och problem med att lita på folk.
Idag är det fortfarande jobbigt för min del. Det är 52 är sedan den första gången. Jag lider än idag under sviterna av övergreppen så jag räknar med att det inte kommer att gå över någonsin.
Sköt om er vänner,
Maria
Ingen kommentarer:
Send en kommentar