Varför?

"Varför skriver du om allt det med övergrepp, vanvård, pedofiler och våldtäkter?", frågade en bekant mig.

Är det en sjuklig fixering? 

Tycker du om sensationspressens svammel?

Först var min reaktion att protestera energiskt och diskutera med vederbörande men jag insåg att det aldrig skulle fungera. 

Hon var säker i sin överbevisning i att hon hade rätt. I hennes ögon var jag var bara en sensationshungrig asgam som festade på pressens lämningar. 

Jag tänkte mig om noga innan jag svarade. 
Vilket argument skulle fungera här?

Till sist beslutade jag att var kortfattad och precis. 

Jag sa: "Jag är en socialpolitisk lobbyist. Det är mitt jobb."

Nu inser jag att jag har mycket att tacka henne för. Utan hennes förfrågan hade jag aldrig analyserat fram vad min roll här i samhället är. 

Min roll är att uppmärksamma orättvisor, vanvård, övergrepp och korruption. Speciellt om det har sanktionerats av staten, länsstyrelsen eller på kommunal nivå.

Detta är inte ett jobb som ger en inkomst eller någon form av belöning annat än tillfredsställelsen att veta jag har gjort skillnad i någons liv. 

Jag gör det för att det var precis vad jag önskade någon hade gjort för mig när jag som barn var omhändertagen av staten.

Paying it forward, friends!

Sköt om er vänner,

Maria

Heder, Moral och Vanvård

Enligt Rapport för ett par dagar sedan framgick det att ca.5 % av unga sports utövare blir sexuellt ofredade av sina coacher. 

Det är alltså inte bara kändisar inom sportvärlden som blir utsatta för detta.

Stort tack till Patrik Sjöberg för att öppna för debatten genom att publicera boken "Det du inte såg".

Samtidigt måste det finnas ett stort mörkertal. Barn och ungdomar finner det svårt att ange en vuxen. Man känner att ingen tror på en och låter då bli att rapportera för att undgå att ses i dåligt ljus.

Jag tycker att det är enormt skrämmande att så mycket vanvård föregår i våra sportklubbar och föreningar.

Det är som om det inte finns någon grundläggande heder och moral bland folk längre.

Detta påminner mig om ämnet i min självbiografiska bok ”Vanvårdad i Sverige”.

Jag har skrivit om vanvården bland barn som var under samhällets vård från slutet av femtiotalet till slutet av sjuttiotalet.

Boken kommer snart ut.  Jag lovar att säga till var och när den kan köpas både här och andra platser.

I november 2011 bjöd regeringen in de som vanvårdats till en ceremoni där regeringens representanter bad oss, de då vanvårdade barnen, om ursäkt.Där var jag också närvarande. 

Man beslutade också att utbetala en engångssumma till de som hade blivit vanvårdade, 250 000 kr.

Det händer i början på 2013. Därför tajmade jag boken att komma ut i samband med detta.

Varje ansökan om ersättning kommer att prövas av en kommitté, så det är bara de få som kan dokumentera att de har vanvårdats som får ett öre av regeringen.

Min bok är mitt sätt att dokumentera övergreppen från min barndom men jag har givetvis tillgång till mina patientjournaler också.

Kommer jag och andra få vår ersättning? Jag får väl vänta ock se.....

Sköt om er i höstmörkret.

Maria