Jag oroar mig för riktningen vårt samhälle tar just nu.
Vi verkar bli så avtrubbade att vi inte längre ser orättvisorna och våldet.
Vi ser inte när barn far illa, eller vi vill inte se.
Om vi säger något är vi rädda för att själva bli angripna, precis som Julia blev i kvällens Uppdrag Granskning.
Det är lättare att hålla tyst och blunda. Gömma oss i en illusorisk kokong av förnekande och rädsla.Man hoppas någon annan gör något.
Det blir Någon Annans Problem!
Vems problem är det då? Förväntar vi att myndigheterna agerar när vi som medborgare av landet lagom blundar när grannarna bankar på varandra och barnen?
Hallå, det är ju vi som är Sverige. Det är vårt samhälle som håller på att förstöras.
Vi har inte råd med att ignorera vanvården, våldet och kränkningarna oavsett om det är på nätet, på jobbet, i skolan eller var vi än ser det hända.
Likgiltigheten är farlig. Den gör att ingen ifrågasätter myndigheternas feltramp eller polisens tendens till att lägga ner lättlösta fall utan förundersökning.
Jag ser det som en sjukdom, en cancer som måste bekämpas med alla tillgängliga medel.
Vi kan alla få ett bättre Sverige.
Allt vi behöver göra är att visa lite civilkurage.
Sköt om er vänner,
Maria
Ingen kommentarer:
Send en kommentar