Kvotering eller ej - Hur löser vi obalansen i toppjobben?

Kvotering för och emot!

Man har debatterat om kvotering som en åtgärd för att få fler kvinnor i toppjobb så länge jag kan minnas och ingen har ännu valt att göra detta till ett lagkrav.

Det finns en orsak till att detta inte har hänt. Det fungerar inte.

I dagens debatt, på God morgon i Svt1, om jämställdhet mellan Gudrun Schyman från FI och Annie Lööf från Centerpartiet, diskuterade man bland annat kvotering.

Gudrun Schyman var positivt inställd på att kvotera in kvinnor i toppjobb, både på offentliga jobb och i det fria näringslivet.

Annie Lööf var å andra sidan negativt inställd till att använda kvotering som lagkrav.

Själv är jag kritiskt inställd till kvotering för att jag känner att det är förnedrande och inte särskilt effektivt. Jag ska förklara hur jag tänker.

Kvinnor som kvoteras in i en tjänst kommer att få sitt jobb på grund av att det är ett lagkrav, inte på grund av hennes meriter.

Visst hon kan ha en utbildning som lever upp till arbetsgivarens kravsättning, men vi kan också finna oss i en situation där en kvinna kvoteras in för att precis denna post måste fyllas av en kvinnlig ansökare.

Om denna kvinna har en erfarenhet, utbildning och bakgrund som inte lever upp till arbetsgivarens krav, då sätter vi denna kvinna i en ohållbar situation. Att misslyckas blir då en självuppfyllande profetia.

Hon kommer få svårt att hävda sig i sin interaktion med kollegorna och hennes underordnade personal kommer märka att hon har svårt att uppfylla sina arbetsuppgifter.

Hennes själförtroende kommer dala och risken är att hela upplevelsen kommer att skada hennes karriär avsevärt.

Givetvis kan det också vara att kvotering kan släppa in kvinnor som har en utmärkt utbildning och verkligen har rätt kvalifikationer.

Dessa kvinnor kommer i min mening ändå att lyckas med sin valda karriär, alltså finns det ingen mening att kvotera in dem.

Det finns en annan lösning på problemet med att kvinnor inte når toppjobben, man börjar med skolan.

Det är på utbildningsnivån man måste satsa för att få in kvinnor i toppjobben.

Detta bör hända redan i början av högstadiet, när de flesta ännu inte har reflekterat över vad man vill arbeta med.

Jag kan föreställa mig att man bjuder in representanter från arbetslivets alla mansdominerade delar och helt enkelt visar framtidens unga kvinnor vad man kan välja att satsa på för att nå ett toppjobb. 

En annan väg är att hålla informationsdagar eller/studiegrupper där eleverna uppmuntras att rikta in sig på ett chefsjobb, medan man upplyser om vilka kvalifikationer är önskvärda i positionen.

Där bör man, tillsammans med den unga kvinnan, arbeta fram en plan för hur man når dit.

Unga kvinnor behöver också möta positiva kvinnliga förebilder som kan peppa dem att ta steget mot en längre studietid och ett mera krävande arbete.

Man kan införa ett mentorprogram där den unga kvinnan kan få en mer personlig vägledning.

Det som är viktigt är att vi som samhälle inser att vi måste agera för att åstadkomma förändring.

Att kvotera in kvinnor i toppjobb utan att ge upplysning, stöd och ordentlig utbildning är fullständigt förkastligt.

Framtidens unga kvinnliga chefer bör komma in i arbetslivet men med ett naturligt självförtroende och en solid utbildning i bakfickan.

Först då spränger vi glastaket, först då kommer vi lyckas med att få balans och jämlikhet.

Sköt om er,

Maria