Ett underbart projekt

Som jag tidigare har sagt här i bloggen, har jag haft en lång deprimerad period i mitt liv, efter avslagen från Ersättningsnämnden och vissa privata problem inom min familj.

Jag kände mig helt förkrossad, kunde varken skriva eller blogga och julen 2015 blev ett enda misslyckande.

Min yngsta son, Miggi, försökte muntra upp mig med att skapa ett gemensamt renoveringsprojekt.

Gäststugan i hans och hans partners trädgård.

Byggnaden är liten och behöver en hel del arbete. För ögonblicket består den av sovrum och vardagsrum. De två mittersta rummen på *planen ovan.

Projektet har tagit fart och vi har börjat diskutera att höja taket avsevärt och bygga till enligt planen ovan. 

Nu är det inte längre talan om ett gästrum med säng och bord i, men ett helårsboende med alla möjliga sofistikerade finesser.

Miggi är både entusiastisk och målmedveten när han tar sig an ett projekt. Allt ska bara hända omgående.

Största delen av möblemanget är redan köpt och magasinerat. Både Miggi och jag letar efter den perfekta saken till varje rum. 

Även om "Projekt Gästhus" inte har löst alla mina problem har det gett mig något att se fram till, en form av framgång i mitt liv.

En depression kureras inte av ett inredningsprojekt. 

Att jag är på väg ur mörkret är tackat vare det kärleksfulla stödet av min älskade Gentleman, så väl som stöd från resten av familjen och vänner.

Nu kan jag äntligen se en aning ljus i tunneln och ett hopp om bättre tider framöver.

Tack att ni lyssnade.
Maria

* Planen över gästhuset är på Engelska då detta är vårt gemensamma familjespråk.