Vi är mer otrygga säger BRÅ
Fler av oss oroar sig över brottslighet och otrygghet i samhället. Fler kvinnor än män är oroliga och de oroar sig mest över inbrott i bostaden och för överfall eller misshandel.
Att kvinnor känner sig otrygga är ingen nyhet. Själv går jag aldrig ut ensam när det är mörkt. Jag oroar mig för att bli offer för någon form av angrepp.
Om jag hör högröstade män i närheten hoppar jag till och ser mig om efter en snabb reträtt till en tryggare plats.
Jag har inte alltid varit så otrygg som jag är nu men ökningen av brott mot utsatta kvinnor har gjort mig mer ängslig.
I Tidningen Metro idag skriver
Journalisten Lisa Magnusson om att vara ett offer och om hon känner att man inte kan vinna hur man än ter sig som kvinna.
Hon berättar att hur man än reagerar när man blir tafsad på blir det fel. Ibland låter man det passera utan att säga ifrån, speciellt om man inte är säker på att handen man känner på rumpan är ett misstag eller ej.
Annat är det om man utsätts för en gravare form av tafsning, när någon sticker fingrarna upp innanför trosorna och brutalt river och gräver sig in i underlivet.
Hennes erfarenhet var att hon utsattes för våld och till och med övervåld när hon sa ifrån.
Visst har jag blivit tafsad på då och då. Jag har en ganska prominent byst. Under åren har det resulterat i många tafsande.
Den vanligaste ursäkten har varit att man ville känna efter om de var "äkta"!
Jag som många andra kvinnor har blivit tafsad på, kallad "Hora", blivit slagen, kränkt och våldtagen.
Vist förstår jag att Lisa Magnusson känner sig som ett offer, att hur hon än gör kan hon inte vinna. Själv kan jag inte tänka så.
Om vi ger upp nu, när vi kvinnor äntligen fått en röst genom #metoo-rörelsen vore det helt fel.
Det är nu vi måste säga ifrån så att alla vet vad som gäller.
Till alla ni som tror det är fritt fram att tafsa på oss eller att kränka, våldta eller slå oss säger jag: Det är nog nu!
Vi bestämmer över våra kroppar, vår frihet och vår trygghet.
Vi är inte offer!
Sköt om er vänner,
Maria
Hon berättar att hur man än reagerar när man blir tafsad på blir det fel. Ibland låter man det passera utan att säga ifrån, speciellt om man inte är säker på att handen man känner på rumpan är ett misstag eller ej.
Annat är det om man utsätts för en gravare form av tafsning, när någon sticker fingrarna upp innanför trosorna och brutalt river och gräver sig in i underlivet.
Hennes erfarenhet var att hon utsattes för våld och till och med övervåld när hon sa ifrån.
Visst har jag blivit tafsad på då och då. Jag har en ganska prominent byst. Under åren har det resulterat i många tafsande.
Den vanligaste ursäkten har varit att man ville känna efter om de var "äkta"!
Jag som många andra kvinnor har blivit tafsad på, kallad "Hora", blivit slagen, kränkt och våldtagen.
Vist förstår jag att Lisa Magnusson känner sig som ett offer, att hur hon än gör kan hon inte vinna. Själv kan jag inte tänka så.
Om vi ger upp nu, när vi kvinnor äntligen fått en röst genom #metoo-rörelsen vore det helt fel.
Det är nu vi måste säga ifrån så att alla vet vad som gäller.
Till alla ni som tror det är fritt fram att tafsa på oss eller att kränka, våldta eller slå oss säger jag: Det är nog nu!
Vi bestämmer över våra kroppar, vår frihet och vår trygghet.
Vi är inte offer!
Sköt om er vänner,
Maria