Jag äcklas över polisens bortförklaringar som jag hörde under kvällens episod av Uppdrag Granskning. Hur de lade ner den ena brottsanmälan efter den andra. Hur man svek barn och unga som var i en extremt utsatt situation.
Detta är oförlåtligt.
Vi hörde bortförklaringar och gnäll från polisens sida, men inte en enda ursäkt eller beklagande.
Inget erkännande att polisen och rättsväsendet har agerat oförsvarligt.
Skäms ni inte där ni sitter och gömmer er inne på polisstationerna.
Förstår ni inte vilken signal ni sänder till dessa utsatta unga människor? Hur de måste känna sig ännu mer svikna. Det krävs mycket mod att gå till polisen och anmäla ett sådant brott.
Det verkar finnas en ovilja att anstränga sig för att lösa brotten som anmäls till polisen. Det ena fallet efter det andra läggs ner i brist på bevis. Detta händer till trots för att polisen har fått utförliga bevis från de ungdomar som har gjort anmälningar om brott.
Otäcka nättrakasserier, hot om att hänga ut sårbara ungdomar på Facebook och kapade identiteter. Alla avslöjanden har samma beklagliga slut:
Polisen startar en förundersökning men lägger därefter ner den utan att göra någon form av seriös utredning, även när polisen har fått all spaning och alla fakta överlämnade vid anmälandet.
De ungas vittnesmål ignoreras.
Detta är verkligen en oroande trend.
Om man inte kan lita på att få hjälp hos polisen när man utsätts för brott kommer man inte och ber om hjälp igen. Det är lätt att krossa ett barns förtroende.
Är det en sådan polis och ett sådant rättsväsen vi ska ha i Sverige.
Förtjänar inte våra unga människor bättre?
Den här gången kostade det ett barns självmord. Ett desperat barn som inte hittade en annan utväg än att ta sitt liv.
Vad kostar det nästa gång? Vad är priset på ett liv?
Vart går man för att få stöd när man inte kan lita på polisens hjälp?
Det är verkligen en skrämmande tanke.
Sköt om er därute i brutala verkligheten vänner,
Maria
Ingen kommentarer:
Send en kommentar