Att göra sig själv till ett stumt djur

När det är som värst, när man känner sig som mest utlämnad, när skräcken är så överväldigande att man inte vågar agera alls, kommer ofta en försvarsmekanism igång.

Man vill vara så intetsägande som det bara går, om möjligt bli helt osynlig och passiv. Det gäller att undgå att provocera. 

Man gör sig själv till ett stumt djur.

Det djuret har inga känslor.

Det djuret har ingen ambition.

Det stumma djuret har förlorat allt. 

Ett sådant djur har inte längre någon framtid, man vågar inte uttala tanken att plågan en dag kan ha ett slut. Allt ett sådant djur kan göra är att avvakta

Det man aldrig har upplevt är en overklig och ouppnåelig dröm.

  

Att man en dag ska uppleva miraklet att få leva i trygghet och frihet är inte att tänka på. Det är bättre att krypa ihop och gömma den man verkligen är, djupt inne i det omedvetna. Att  bara härda ut.

Kära läsare, jag hoppas du är i en plats där du vågar vara dig själv, där du inte behöver göra dig själv till ett stumt uthärdande djur.

Sköt om er vänner,

Maria